Jag somnade vid fyra inatt med Mansons Guns God and Government-DVD på, och så vaknade jag när den tog slut med ett ryck. Funderade på att sätta på den igen för att kunna somna, men jag tände lite rökelser (alla goda håller på att ta slut) och så hoppades jag på att kunna återta min sömn. Det höll på att bli ljust och jag låg där i min himmelska säng i något slags dvala och tänkte på personer, jag tänker alltid på personer när jag ska sova. Personer som jag älskar, älskat, umgåtts med, velat umgås med, ja. Alla som betytt någonting på det ena eller det andra sättet.

Nu lyssnar jag på Stefan Sundström och varvar ner ännu mer, för det blåser fruktansvärt ute och jag vill helt enkelt inte uppleva något väder idag. Jag vill inte ens anstränga mig så mycket som att gå in till stan, men jag måste dock, annars blir det varken Simpsons eller Nalle. Han har fortfarande presenter till mig, Indienrökelserna var min julklapp som jag fick på min födelsedag, men han har uppenbarligen födelsedagspresenter också. Förmodligen kommer jag aldrig att få dem, men det spelar ingen roll. Min Nordhpresent dök aldrig upp för övrigt, för den kom aldrig vägen mellan USA och Sverige. Mycket synd, för jag har tjatat om en Charles Manson-tröja sedan jag var tretton. Å andra sidan hade han därmed räknat ut den idealiska presenten vilket jag tycker är en pärs. Det är tanken som räknas på något vis. ...fast jag hade velat ha den t-shirten alltså.

Hoppsan nu kom det sol ute. Nu ska jag brygga kaffe och sätta mig på balkongen och hoppas på att jag får lite ork. Ork är nog det jag saknar mest, allt är väldigt likgiltigt med sjukdom, så lite ork. Lite fart!

Jag har ett mycket seriöst och ingående samtal om allt som är viktigt för mig med en internetkille ifrån Flen som läst mina dikter på Haket. Det är en förvånansvärt givande konversation, vilket är pinsamt eftersom jag brukar förbanna sådana saker. Flen.

Dålig fysisk dag. Blivit tvingad att tvätta i min febernoja, och fått bannor ifrån håll och kanter jag aldrig hört av förr. Fikat har jag gjort med ett par bekanta dock, på Ulles. Skitkaffe, torr paj och dåligt väder. Fittdag.

Sinners Inc.

Mamma har sett på Shrek 2, på svenska och med alldeles för hög volym för min smak. Det sög. Men orka försöka rätta en femtioåring, som ändå aldrig kommer göra som man vill.

Dagens väder hindrar mig ifrån att dra ut och göra saker som är så mycket mer lockande än att sitta här, och dagens Panodilberoende gör allt tråkigt ännu mer tråkigt. Förtvivlande meningslös dag faktiskt, men den har tid på sig att bli något bättre. Ska hem till Daniel senare förmodligen, och så får vi se where it goes from there. Hyra en film kanske man skulle göra, och bara ta det lugnt, idag igen. Orka vara smärtsjuk.

Party on, jag har skrivit samhällskritisk poesi och använt fula ord (FLÄMT) men framför allt är jag bara så jävla trött på idealen folk sätter framför en som världens äckligaste morot och anser att det, det är något att sträva efter. Dumma mänsklighet, kan inte någonting, mutter, mutter, klaga.

Bokat lite biljetter idag, och bokat in lite umgängestider. Dagen går på Panodil för övrigt så de närmaste dagarna kan det bli lite avbokningar. Och bortsett ifrån all spridd uppmärksamhet jag lyckas få bara genom att sitta hemma som en grönsak så har det inte hänt så jättemycket. Jocke var här idag igen och vi bakade kladdkaka och såg på Corpse Bride och åt kladdkakan. Han är tio gånger mer huslig än vad jag är.

Min fot har somnat igen, för vad jag tror är dagens åttonde eller nionde gång. Det kan inte heller vara bra. Det kan också vara så min kropp reagerar på Panodil, och det hade ju varit trevligt att veta om man frågar mig.

Året garv har inträffat idag också men är alldeles för privat och alldeles för sårande för att jag ska kunna berätta det för någon alls. Det är min victory och det är allmän förvirring för alla andra. Helt oviktiga företeelser är oftast de bästa.

Ser för tillfället fram emot Simpsonsupplevelsen jag ska få dela med en av de bästa människorna som finns och som jag träffar alldeles för sällan, herr Kjellström. Han gör mig lugn, eller, han hade gjort mig lugn nu, ibland gör han mig helt hysterisk. Oftast gör han mig irriterad. Å andra sidan är det bara han som kan få bort alla dåliga känslor, nästan. Det finns en till som kan men som inte finns. Åh vad allt är komplicerat. Alla relationer suger, men eftersom jag alltid har rätt får jag stampa på vem fan jag vill tills någon säger emot, sen får vi se.

Mina kvällsjälvrannsakningar blir allt sämre, beror det på näringsbrist, alkoholkonsumtion, nikotinsug, Panodilmussbruk, obefintlig sömn, koffeinabstinens, ensamhet eller oro? Den tillfälliga ensamheten är ganska påfrestande eftersom det fysiska behovet kan lösas så lätt, men det är helt enkelt fel dag, och jag har lämnat löften till någon som är viktig och ska hålla mig ifrån "andra" tills dagen vi ses. Vilket är i början på nästa vecka så jag ska nog överleva...

Min livsstil är ju sjuk.

Så JÄVLA fikasugen att jag nästan dör!

Jag hatar barn, hatar så intensivt och jag bara... jag tror att jag dör lite inombords när jag hör att ord ifrån deras föräldrar sväller ut genom deras strupar rakt upp i ansiktet på en. Tragiskt. Eller - när de tittat på buskis och ska imitera det senare. Tragiskt.

Jocke kom som en savior igår och jag fick till en intelligent tillvaro ännu en gång. Han är väldigt givande att prata med för han skäms inte över att han har en hjärna. Vanligtvis är det väldigt sällsynt bland våra kretsar, men han står över det. Stannade till två gjorde han också, och jag tvingade nog honom. Lillräkan somnade inte förrän vid den tiden heller, såg spöken och sånt gjorde han. Mitt expressionistiska självporträtt tyckte han var skitläskigt så jag var tvungen att plocka ner det.

Precis när jag själv somnade, hur skönt somhelst för övrigt, så får jag ett sms. Min mobil är det enda som kan väcka mig i ALLA tillstånd, så jag vaknade direkt och försökte läsa vad det stod. Det enda jag förstod var "betytt", i smset, så jag läste om det imorse och fick fram ett lite småseriöst meddelande ifrån en helt oseriös kontakt, jag blev förvånad. Smsade att han väckt mig och att man inte ska säga ord som "betyder" och sånt till mig för det låter mycket mer viktigt i mina öron än vad andra menar. Sen påstod han att han menade det, vilket gjorde mig ännu mer förbannad för det gjorde han fanimej inte alls.

Låt min värld vara!

Ja så var man på gång igen, dags att lämna boet ett tag för att upptäcka den gnistrande omgivningen, full av möjligheter osv, osv... Funderar lite lätt vad mina pengar ska läggas på, egentligen finns det en massa saker att lägga dem på men jag vill hitta något extra värdelöst.

För er tomma tråkiga människor därute ska ni veta att det är fruktansvärt varmt utanför dörrarnas säkra murar och barrikader. Inte något nytt kanske, men det är alltid något. Kom igeeen!

Jag väcktes inatt av fyllisar som ramlade in genom ytterdörren. Eller ja, en fyllis, det var sambon till mor min. En tjugo minuter senare och en perfekt omsomning så ringer något överfistat monster på dörren, och det var självklart mamma som inte hade några nycklar med sig. Jag öppnar dörren och så fort jag bara trycker ner handtaget börjar hon förbanna min och sin sambos existens. Tack, tack, själv har jag varit hemma hela fredagen för att städa, varva ner och bara få lite reda på tankarna, men tack för att du vill bidra med ett kaos, det betyder verkligen något för mig. Dö.

Manson spelade en låt på Leno igår, och de hade ställt upp femtio gjutjärnsljusstakar på scenen och han spelade en låt ifrån det lya albumet, vilket bara det sög. Vanligtvis är Manson riktigt ball och har lite stagepersonality, men han var som en död fisk fram till de sista trettio sekunderna då han fick igång det lite. Efteråt så hälsade han på Leno (som kallade Manson för "friend" när han hälsade) och självklart på Glenn Close som såg lite bortkommen ut. Det var gulligt och jag log.

Twist
Twist
Twist